Att få plats med saintpaulior i en överfull tvåa

En av fördelarna med saintpaulian är att den är lätt att föröka. Så lätt att antalet plantor snabbt blir övermäktigt. Först gäller det att lära sig att inte behålla alla sex småplantorna som dyker upp från vissa produktiva blad. Sedan borde man också lära sig att helt enkelt sluta titta på bilder eller läsa beskrivningar på sorter så att man inte hittar fler man skulle vilja ha. Det vore också bra att undvika träffar och andra tillfällen då man träffar andra intresserade (då man ofta bara råkar komma hem med nya plantor).

Nåväl, efter ett tag har man alltså ett antal plantor. Det ideala vore ett då stort antal österfönster eller ett oanvänt rum där man kunde bygga upp lysrörshyllor. Tyvärr har jag bara i stort sett oskuggade söder- och västerfönster och några oanvända rum finns inte att tillgå. Väggarna är dessutom redan täckta av bokhyllor, så vill man ha en saintpaulia-samling så får man utnyttja andra utrymmen.

De sorter jag för tillfället tycker bäst om (och inte står i blom) eller som jag är tycker ska växa extra bra får bo under min enda konstbelysning - en vanlig skrivbordslampa som går på timer. Plantorna (ett tiotal, varav 4-6 får bra ljus) står på golvet i ett oanvänt hörn. När något blommar snyggt brukar det få flytta till en mer framträdande plats, t.ex. köksbordet. De som inte är så lyckligt lottade får samsas i fönstren (i skuggan av andra växter) eller på en isoleringspall under usla förhållanden. När platsbristen är mer akut kan det stå någon i (pryl-)bokhyllan eller på skrivbordet.